Idag har jag bokat min första körlektion. Lite deprimerande, snart är jag 18 år, vuxen i vissas ögon. Inte i mina, kommer nog alltid ligga kvar på 12 år ungefär. Tycka att jag är stor fast att jag egentligen är så liten, liten jämfört med resten av våran enorma värld. Kan påverka om jag vill, men det är jag för lat och för liten för att göra något.
Ja, jag har sett filmen Invisible Children och nu känner jag mig liten. Jag gnäller varje dag fast att jag egentligen har det bra om man jämför med andra.
Tvetydigt budskap det där förresten. Men ska inte jämföra sig med andra jag man ska inte gnälla eftersom att jag har det så bra jämfört med många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar